...Isabelle...

Jag vet inte om folk tycker att det är svårt. Det kan jag tycka ibland. Ibland orkar man bara inte ta upp telefonen och ringa. Man orkar inte alltid hitta på något. Samtidigt tröttnar man om man själv alltid måste vara den som ringer. Det är en hårfin gräns där.
När är det för mycket?
När ska man börja ringa mer?
Har aldrig riktigt förstått mig på begreppet "ex-kompis". Har hört det mycket men då bara skrattat åt det. Nu förstår jag vad som menas. Ska nog göra en "ex-kartong" och stoppa ner alla saker som påminns om personen där i. Sen om några år kan man ta fram den. Beskåda, gråta, vara lättad över att man skiljdes åt. Eller inte. Sånt där kommer man inte över så lätt. Och gör man det så var det kanske lika bra att man "gjorde slut".
Vet inte om någon förstod något av det där. Var bara tvungen att filosofera inom ämnet då jag är något upprörd.

Helgen har varit väldigt bra. På dagen har jag sovit, as always. I lördags kväll var vi hemma hos Josse i Molles gamla hus. Satt ute hela kvällen och halva natten. Med alkohol i blodet känner man inte att kylan smyger sig på. Har inte riktigt begrundat om det är bra eller dåligt.

City idag. Nya skoaffären. Gud så skojjigt. Hem till Holle sen på Slumber Parteeeeey :D



Love is in the air!